Den 8 mars stod Livsval på Gustav Adolfs torg i Göteborg för att ge röst åt de kvinnor som finns på den fria abortens bakgård.
På den fria abortens bakgård finns kvinnor som ångrar ihjäl sig över en abort de har gjort. De ångrar sig så att de vill dö. De har erfarenheter av extrem smärta och massiva blödningar och moderkakor som blöder ut på tunnelbanan. De har sett sina foster, håll dem i sina händer för att senare spola ner dem i toaletten eller tvingas göra sig av med dem i soptunnan. Där finns kvinnor som har tvingats göra abort mot sin uttryckliga vilja. För att hon var ensam, fattig, sårbar eller inte stark nog att stå upp för sin egen önskan att fortsätta graviditeten. Det är ingen högoddsare att det till största delen är männen, papporna som utsätter henne för press eller hotar henne till livet. För att han inte vill bli pappa.
Genom vårt arbete i Oplanerat Gravid kommer vi i kontakt med kvinnor som, förutom vanligt tjat och ändlöst argumenterade, också får utstå trakasserier, hot om våld, psykiskt våld och övergrepp av olika slag - när allt de vill är att fortsätta graviditeten. De älskar sitt barn, de kan inte tänka sig att göra abort, de vill bli mammor även om de måste göra det ensamma. Genom vårt arbete vet vi att män och andra familjemedlemmar tvingar, pressar och hotar gravida kvinnor till abort.
Dessutom fungerar vårdsystemet på ett sådant sätt att det är möjligt för kvinnor att göra abort mot sin vilja. Det är knappt man tror att det är sant - för visst är väl den fria aborten till för att kvinnor själva ska få välja och bestämma över sin egen kropp?
Men i systemet finns alltså ett kryphål för män att tvinga kvinnor att göra abort, därför att vårdpersonal ska inte ifrågasätta en kvinna som söker abort. Kvinnor blir hotade till livet om de inte gör abort och kvinnor blir mördade för att de väljer att fortsätta graviditeten.
Män förtrycker och tvingar kvinnor och vårdsystemet låter det hända. På den fria abortens bakgård finns inte den fria viljan eller rätten att bestämma över sin egen kropp.
Abortfrågan har slagit rot i den feministiska rörelsen på ett sådant sätt att de som säger sig kämpa den goda kampen för kvinnor, inte har förmåga att höra rösterna från de kvinnor som befinner sig på den fria abortens bakgård.
Under Livsvals manifestation på Gustav Adolfs torg läste vi upp kvinnornas egna berättelser, deras egna beskrivningar om hur de blivit tvingade till abort på olika sätt, hur de planerar sitt eget självmord eller hur de har fått ta emot dödshot. Kvinnors berättelser om våld och förtryck.
De som anser sig stå för den goda kvinnokampen unnade sig lyxen att inte lyssna på dem, utan drog helt sonika upp sin stora banderoll med orden “Abort räddar liv” och började vråla olika slagord som passar in i deras egen bild av abort. De ville tysta oss men det var inte oss de tystade - det var kvinnorna på den fria abortens bakgård.
Comments